Nu har det hänt väldigt mycket sen jag skrev sist. I söndags checkade vi ut från vandrarhemmet. Vi begav oss sedan med buss mot El Palo, den del av Málaga där vi skall tillbringa större delen av vår tid i Spanien. El Palo ligger öster om Málaga centrum, men stadskänlsan är inte helt frånvarande. För att få tag på nycklarna till den lägenhet vi bor i, skulle vi gå till "Tortuga Bar". Där skulle vi enligt uppgift träffa en person som hade nycklar och information om lägenheten. När vi hoppat av bussen fick vi hjälp att hitta av ett brittiskt par som uppenbarligen bodde i trakterna. De visade åt vilket håll baren låg. Efter lite letande hittade vi baren, där vår kontaktperson var bartendern! Vi fick ett kuvert med nycklar och en karta där vår lägenhet var utsatt. Vi detta tillfälle kändes det nästan som om vi medverkade i ett TV-program, vi hade fått vårt uppdrag.
En dryg timme efter besöket på baren, efter åtskilliga personers hjälp, öppnade vi porten till vår trappuppgång. Denna, som för övrigt ligger i en gränd, såg väldigt högklassig ut, helt i blankpolerad sten. Vid tidpunkten då vi nådde vår lägenhetsdörr hade vi listat ut att befolkningen i El Palo gärna hjälper en att hitta rätt, det var nämligen inte helt enkelt.
Vi kom först av alla till lägenheten. Eftersom jag inte är så bra på att förklara hur lägenheter ser ut, använder jag ett citat av Veronica:
"Det ser ut som en gammal tant bor här."
På gott och ont. Våra farhågor om en äcklig lägenhet inföll som tur var inte. Den är gammal, men inte direkt äcklig. Känslan av att vara ensamma i en 4-rumslägenhet som är gammalt inredd skrämde både mig och Veronica, så vi tog en promenad i El Palo. Eftersom vi bara har drygt 5 minuters gångväg till stranden, bestämde vi oss för att gå på strandpromenaden. Vi försökte även hitta en mataffär som var öppen, men jag tror spanjorerna är väldigt måna om vilodagen(detta var i söndags), så det försöket var förgäves. Vi åt en matbit på strandpromenaden istället, restauranger och barer verkar alltid vara öppna i detta land.
Vi tog oss hem till lägenheten för att se om våra roomies (rumskamrater) hade kommit dit. Det var ingen tvekan om den saken, visst hade de kommit. Vi möttes lite oväntat av tre svenska tjejer (Camilla, Åsa och Ellen) och lyckades snart lista ut att vi 5 skulle bo tillsammans de kommande 3 månaderna. Vi gick återigen ut på stan för att våra nyfunna vänner skulle få lite mat i sig, och passade på att lära känna varandra. Det visade sig att vi kommer bra överens, vilket är ofattbart skönt.
Söndag, måndag, tisdag och idag (onsdag) har passerat fortare än jag någonsin kunnat tänka mig. Skolan är riktigt rolig, i princip all undervisning sker på spanska och varar bara i 4 timmar. Det känns som om vi knappt hinner dit förrän vi ska hem. Jag ska berätta mer om skolan framöver, det är ju trots allt därför jag är här.
Eftermiddagarna förflyter på allra bästa sätt, vi tar det lugnt, pluggar lite och har det skoj.
Igår var vi faktiskt på IKEA, vi hade bestämt oss för att vissa saker fattades i lägenheten. För att nämna en sak: potatisskalare. Eftersom gasen i vår gasspis var slut och de två-tre första dagarna passerade utan hemlagad mat kände vi att lite svenska köttbullar skulle sitta fint. Så vi åt köttbullar med lingon, brun sås och pommes frites (verkade som det var deras version av kokt potatis). Mätta och glada genomförde vi vår shopping på IKEA och åkte sedan hem.

Idag har det varit en man här och satt in en ny gasbehållare till spisen, så idag hade vi gemensam middag. Medan tjejerna i lägenheten var ute och köpte mobiltelefoner lagade jag pasta med tomatsås och tortilla (spanska potatisomelett). Det var uppskattat, kanske främst för att det var vårt första hemlagade mål i lägenheten.
